Förutsättningar för implementering och användning av motiverande samtal (MI) inom Försäkringskassan : Slutrapport

Abstract

Detta är slutrapporten från det utvärderingsprojekt som studerat implementering och användning av motiverande samtal (MI) inom Försäkringskassan. Satsningen på MI har genomförts för att utveckla och förstärka metoder inom sjukförsäkrings- och samordningsprocessen, med syftet att skapa bättre förutsättningar för personliga handläggare att arbeta tidigt och aktivt i sjukfallen. För att professionalisera handläggarna avsatte Försäkringskassan under 2012 särskilda medel för att utbilda och kompetensutveckla handläggare som arbetar med sjukpenning och samordning kring samordningsuppdraget, där en utbildning i motiverande samtal (MI) ingick. I projektet har en tidigare delrapport publicerats (Socialförsäkringsrapport 2014:16) där fokus var på implementeringen av MI. En av de farhågor som rapporterades i delrapporten var att inte kunna integrera och vidmakthålla användningen av MI i det dagliga arbetet. I denna slutrapport undersöks förutsättningar för användning av MI i det dagliga arbetet inom Försäkringskassan, samt upplevda effekter av satsningen på individ- och verksamhetsnivå. Specifika frågeställningar är: Vilka individuella och organisatoriska–praktiska förutsättningar har underlättat respektive försvårat handläggares fortsatta användning av MI i dagligt arbete? Vilka effekter av satsningen på MI kan identifieras på individ- och verksamhetsnivå? Rapporten bygger på ett datamaterial bestående av en enkät till handläggare (n=880), samt intervjuer med 5 enhetschefer och 16 handläggare vid fyra lokalkontor. Intervjuerna är uppföljande intervjuer från en större datainsamling som rapporterades i projektets delrapport. Resultaten av studien tyder på att många av handläggarna en tid efter MIutbildningen fortfarande har ett engagemang kring metoden, och att många anger att de tillämpar den i möten med sjukskrivna, dock med stor variation avseende vilka av metodens verktyg som används. Merparten av handläggarna har gått utbildningen och tyckt att den har varit bra, och det finns ett intresse hos många handläggare för att fortsätta använda och utveckla sin tillämpning av metoden. Många handläggare anser också att de har kunnat se förbättringar i mötet med sjukskrivna i de fall där de tillämpat MI. Samtidigt riktas mycket kritik mot hur Försäkringskassan har hanterat satsningen på MI, där den genomgående bilden är att organiserad uppföljning och träning har saknats. Det finns en allmänt spridd uppfattning att MI inte har prioriterats i verksamheten, och att chefer inte har visat intresse för huruvida metoden tillämpas eller ej. Således kan det konstateras att den utvecklingspotential och det engagemang som handläggarna uppvisar inte har tagits om hand i verksamheten. Handläggare är också starkt kritiska till möjligheterna att använda och utveckla sin kunskap i metoden i relation till rådande arbetssituation. I intervjuer och enkäter beskrivs en mycket pressad verksamhet där inget utrymme finns för reflektion och lärande.

This is the final report from an evaluation project that has studied implementation and use of Motivational Interviewing (MI) within the Swedish Social Insurance Agency (SSIA). MI was introduced in order to develop and improve methods within social insurance, aiming to promote insurance officials to intervene earlier in the sick leave process. During 2012, dedicated funds were targeted towards developing insurance officials’ competencies, where an education in MI was included. An earlier report has been published in the project (Social Insurance Report 2014:16), focusing on the implementation process. It was concluded that both insurance officials and managers were concerned about not being able to sustain and integrate the use of MI into regular practice. In this report, the conditions for use of MI in regular practice are in focus, along with perceived effects of the intervention on the individual and organizational level. Specific research questions are: What individual and organizational/practical conditions has facilitated or prevented officials’ continuous use of MI in regular practice? What effects of the intervention can be identified on an individual and an organizational level? The report is based on a survey to the insurance officials (n=880), and interviews with 5 managers and 16 insurance officials in four offices. The interviews are follow-ups from a larger data collection that was reported in the first report from the project. The results of the study show that many of the officials, some time after the educational intervention, are still committed to the method, and that many claim to use it in meetings with their clients. However, there is a large variation with regard to what parts of the method that are utilized. Most officials have participated in the educational intervention and perceived it as purposeful and interesting. Many officials claim that using the method has improved their meetings with clients. Much criticism is directed towards how the SSIA has managed the investment in MI, where officials do not think that the educational intervention has been followed up in any organized way, and that there has been a lack of the necessary training in order to develop and sustain competence in using the method. It is generally perceived that MI has not been a priority in the organization and that managers have not expressed interested in whether the method is used or not. Officials are also critical to their possibilities to use the method related to their current work situation, where heavy caseloads imply little or no time for reflection and learning.