Morality Beyond Humanity : Schopenhauer, Grysanowski, and Schweitzer on Animal Ethics

Abstract

The study examines the character and development of the animal ethical ideas of three German thinkers: Arthur Schopenhauer, Ernst Grysanowski, and Albert Schweitzer. By situating them in their cultural and intellectual context, the study explores the differing meanings of their ethical views of animals and seeks to answer the question of how their ideas can be explained historically. It is argued that from the beginning of the 19th century through the 1880s, the animal ethical discourse received heightened attention, a development that was largely due to two parallel bodies of ideas, both emanating out of the Enlightenment project. The early 19th century showed an increasing scientific interest in basic existential matters, such as the physical body, intuition, and instincts. Simultaneously, a social movement arose, which stressed the importance of civilization, education, humane conduct, and social reforms. Towards the close of the century, these two movements merged, while their focus shifted to an interest in the economy and morality of Nature, which increasingly displaced the earlier ideal of civilized society and the overt focus on social reforms. The investigation suggests that these developments shows that the discourse of animal ethics followed a circular rather than linear pattern. The era started with the humanitarian ideals of the Enlightenment and ended in the early decades of the 20th century with the appropriation of social-Darwinist morality.

Författaren undersöker de djuretiska idéerna hos tre tyska tänkare: Arthur Schopenhauer, Ernst Grysanowski och Albert Schweitzer. Genom att placera in dem i deras intellektuella kontext, söker författaren undersöka de skilda dimensioner som innefattas i deras djuretik och svara på frågan hur man kan förstå deras åsikter utifrån deras specifika historiska kontext. Författaren hävdar att diskussioner kring djuretik ökade från början av 1800-talet fram till 1880-talet. Grunden var två idéströmingar från Upplysningen: det ökande vetenskapliga intresset för den fysiska kroppen, intuitionen och instinkter samt tidens gryende reformrörelse, med dess betoning av civilization, utbildning, humanitet och samhällsreformer. Mot slutet av seklet förenades dessa strömningar samtidigt som deras intresse gick mot en mer naturorienterad moral. I undersökningen framkastas idéen att denna utveckling tyder på att den djuretiska diskursen följde en cirkulär snarare än en linjär utveckling. Den bildade en epok som började med de humanitära reformidéerna under Upplysningen och slutade med den social-darwinistiska moralföreställningen.