Liv och värden: ett försvar av Ayn Rands metaetik

Abstract

I detta papper försvarar jag Ayn Rands metaetik mot invändningar presenterade av Charles J King. Vad är roten till alla värden? Ayn Rand menar att det är livet som är det yttersta värde och som därför gör alla andra värden möjliga och nödvändiga. Charles J. King delar inte denna uppfattning utan menar istället att det som gör värden möjliga är inte livet, utan förmågan att ha begär. Jag säger att detta tycks mynna ut i idén att värden förutsätter förmågan att värdera. King argumenterar vidare för att det inte finns någon anledning att anta att bara livet skulle utgöra det yttersta värdet eller, för den delen, att det bara skulle finnas ett enda finalt värde. Jag argumenterar för att detta resulterar i en värdepluralism som lämnar oss utan en möjlighet till rationell rangordning och som därför, i slutändan, inte bara ger oss lite eller ingen moralisk vägledning och därför är av föga värde. Slutligen diskuterar vi Ayn Rands exempel med den odödliga roboten och för resonemang kring huruvida det verkligen illustrerar att det är livets villkorlighet som gör värden möjliga och nödvändiga. Jag menar att det i stort sett gör det. För att argumentera för motsatsen måste man, enligt mig, i princip förutsätta vad som ska bevisas.