Duellanten och rättvisan. Duellbrott och synen på manlighet i stormaktsväldets slutskede

Abstract

I denna bok utforskas den rättsliga hanteringen av duellbrott som ärekränkningar och dueller med dödlig utgång under stormaktsväldets slutskede. Med inspiration från New Cultural History och teorier om manlighet och våld analyseras lagtexter, rättsfall, prästers och rättslärdas skrifter samt anklagade duellanters brev och nådeansökningar. Studien fokuserar på hur den rättsliga diskursen kring duellbrott var sammansatt av olika kulturella normer och värden och hur gränser drogs mellan rättfärdigt och orättfärdigt våld inom denna diskurs samt vilken syn på manlighet som förmedlades. I sin argumentation brukade de olika aktörerna sin tids diskurser och värden som exempelvis religionen, rättsläran, straffpolitiken, föreställningar om ära och dygd samt i viss mån tidens medicinska uppfattningar om den mänskliga kroppen och hälsan. Avhandlingen visar hur argumentationen kring rättfärdigt respektive orättfärdigt våld framförallt hade sin grund i den religiösa världsbilden och synen på gott och ont samt tidens juridiska tänkande. Den bild av manlighet som framträder i den rättsliga argumentationen visar hur den tidigmoderna manligheten spände över ett brett register, från det mest milda och ödmjuka till det mest militanta och våldsamma. En central aspekt i avhandlingen är synen på heder och ära. Den adliga manliga äran var konstruerad av element ur tidens allmänna moral, genusuppfattning och den adliga ståndsideologin. De underliggande orsakerna till duellbrotten var i allt väsentligt respektlösa uppträdanden mot andra män i det offentliga, ifrågasättanden av en persons militära roll och beskyllningar om lögn och ryktesspridning.

This dissertation examines duelling crimes in Sweden during the first half of the 18th century. During this period such crimes could involve verbal insults concerning honour as well as duelling, resulting in death. Inspired by the methods and perspectives of New Cultural History and by theories of masculinity the study argues that masculine violence is a cultural category that is historically developed. The focus is on the discourses that defined the legitimacy of masculine violence and honour in its cultural and historical context as well as elucidating perceptions of masculinity related to these. Based on texts such as legal Acts, judicial records, verdicts, defence and prosecution Acts, letters of remission, Royal Council protocols and forensic reports this thesis highlights how the judicial discourse involving crimes of duelling included discourses and values of the time and how these expressed an understanding of violence and masculinity. In their argumentation in court the various actors employed discourses of their time such as religion, an advanced jurisprudence, perceptions of virtue and honour, policies involving penalty, and to a certain extent their knowledge of medicine, health, and the human body. This study has shown that the judicial argumentation on justified and unjustified violence in crimes of duelling above all had its origin in a Christian, hegemonic cultural perception where binary oppositions of good and bad are combined with jurisprudence. Contemporary research has maintained that much discourse concerning violence has defined the borders of masculinity in contrast of what is regarded as feminine and emasculated. This study argues how in the early 18th centuries the discourse of peace and non-violence, based on the jurisprudence of the time as well as on the narratives of the New Testament that preached a Christian lifestyle and love, constituted the argumentation in court and also the image of the masculine ideal. However, duels and breaches of honour need to be understood as expressions of an masculine culture of honour rather than a religious practice, which elucidates how early modern conceptions of masculinity spanned over a wide range from the most peaceful, meek and forgiving to the militant and violent. This specific honour consisted of components derived from the prevailing cultural perceptions of morality, notions of gender, combined with an aristocratic ideology. Possible reasons for a duellist to make use of insults, challenges to duel and violence were disrespectful treatment in the public arena, calling in question a military person?s role, and accusations of lying and spreading of rumours.